EFS fick en förfrågan om att sända lärare till Nepal för att undervisa en grupp pastorer i Gamla testamentet. Eftersom vi båda undervisat i detta ämne fördes frågan vidare till oss, och EFS beslöt att stödja det hela genom att stå för våra löne- och resekostnader inom ramen för det anslag till internationell mission som Johannelund fått att förvalta. Det finns ett nätverk kring arbetet i Nepal (empowermentnepal.com) med en ledningsgrupp bestående av Hans Sundberg, Leif Holm, Håkan Sunnliden och Håkan Gabrielsson. Vår kontaktperson i förberedelserna och även på plats var Hans Sundberg.

I Nepal har hinduismen varit statsreligion ända till 2008. Fram till 1950-talet var landet helt stängt, och monarkin tillät ingen annan religion än hinduism (inklusive buddhism). Den första kristna församlingen bildades 1952 av 29 nepalesiska kristna och under perioder kom den växande kyrkan att förföljas hårt. Förföljelserna nådde en höjdpunkt under 1990-talet då också många kristna ledare satt i fängelse. Därefter rådde inbördeskrig då myndigheterna bekämpade en växande maoistisk gerilla. Totalt dödades c:a 13 000 människor fram till 2006. När inbördeskriget tog slut infördes en sekulär demokrati som ledde till att det finns en betydande religionsfrihet och fred i landet. I dag beräknas c:a 75 % av befolkningen vara hinduer, 10–15% buddhister, 4 % muslimer och drygt 5 % kristna (enligt vissa beräkningar c:a 1,8 miljoner).
Kyrkorna växer främst bland lågkasthinduer och även i någon mån bland buddhister. Totalt är 85–90 % av kyrkorna grundade av nepaleser och de är övervägande vad vi skulle kalla evangelikala-karismatiska. Tillväxten bland de kristna är c:a 11 % per år, vilket skulle göra det till den snabbast växande kyrkan i världen.
Endast 10–15 % av kyrkorna har direkta motsvarigheter i väst. Den katolska kyrkan är liten och har bara c:a 7 000 medlemmar. Det finns också en liten luthersk kyrka på knappt 1 000 medlemmar, den är grundad av missionärer från Wisconsinsynoden i USA, men vi har inte kunnat lokalisera var den finns. Den största kyrkan med rötter i väst är Assemblies of God (en pingströrelse från USA) med c:a 40 000 medlemmar.

Vi undervisade c:a 30 pastorer och ledare, de flesta unga. All undervisning skedde via tolk. Studenterna hade förberett sig genom att läsa angivna bibeltexter i förväg. Bara några få kunde engelska, något som ibland hindrade samtalet. Men i det stora hela var tolkningen inget problem, förutom att vi ju inte vet vad som sades.

Vi ägnade de två veckorna åt Gamla testamentets historiska böcker. Undervisningen pågick mellan 8 och 15 varje dag med uppehåll för lunch. Vi delade upp de flesta dagarna så att den ene undervisade på förmiddagen klockan 8–11.20 och den andre klockan 11.30–15 (med lunchuppehåll 12.30–13.30). Några av dagarna var vi med hela tiden båda två, men vi upptäckte att vi behövde mer förberedelsetid än vad vi hade tänkt oss först, så därför delade vi in dagarna i två pass.

Undervisningen ägde rum i en kyrkolokal. Förhållandena var enkla men fungerade bra. Ibland hade vi till och med el, så att vi kunde visa lite bilder med den projektor som Klas hade klokheten att ta med.

Vi avslutade med examination som pastorerna hade fått förbereda. De skrev på nepali, vilket gjorde att vi inte kunde rätta skrivningarna själva. Däremot hade vi också en muntlig del i samtalsform. Många av pastorerna var mycket villiga att berätta om egna erfarenheter. Deltagarna var nästan alla första generationens kristna och hade själva kommit från hinduiska eller buddhistiska familjer. Ett par äldre män sade att de varit ”medicinmän” och utövat någon form av traditionell läkekonst/ockulta konster i sina tidigare liv. De allra flesta av deltagarna hade kommit till tro de senaste 5–15 åren och hade sedan startat egna kyrkor. Ett antal av pastorerna ledde församlingar på 50–100 medlemmar, ett par hade 150–200 medlemmar i sin församling, några bara 20–30 medlemmar. En ung man – som var mycket öppen – hade fört c:a 300 människor till tro det senaste året.

Deltagarna kom från ett antal olika samfund som nästan alla är inhemska och inte har en samfundbeteckning från väst. Daniel Giri, vår tolk, gick igenom deltagarlistan och översatte namnen på kyrkorna till engelska. Här följer några beteckningar: Holy Church, Emmanuel Church, Salvation Church, Hosana, RDN, Koinonia Church, Bajewwa. De som var störst i området var Hosana, Koinonia och Holy Church. Enligt uppgift finns Hosana-kyrkan på 53 platser. Daniel nämnde att de hade döpt 350 personer på en vecka i januari. Huvudkyrkan i Kathmandu har c:a 1 600 medlemmar och totalt ska den enligt uppgift ha c:a 5 000 medlemmar i landet.

Resan varade perioden 13 februari–2 mars, med 13 och 14 februari samt 1 och 2 mars som resdagar. I båda fallen övernattade vi i Doha, Qatar. Undervisningsdagar var 17–21 och 23–27 februari. Lördag är helgdag i Nepal.
Vi bodde på hotell c:a en halvtimmes väg från kyrkan där vi undervisade. Det blev alltså en hel del åkande mellan staden Hetauda, där hotellet låg, och byn där kyrkan fanns. Men det var väldigt bra att kunna bo någorlunda bekvämt. Hotellstandarden var hyfsad, det fanns vattentoalett och dusch, elen fungerade på kvällarna och restaurangen hade ett bra och hyfsat varierat utbud av mat.
De förberedelser vi hade avsatt tid till i förväg blev det inte så mycket av på grund av att vi inte visste just något om dem vi skulle undervisa. Nästan all förberedelse fick ske på plats, vilket gjorde att i princip all ledig tid ägnades åt förberedelser.