Det här var min andra resa till Indien och den gick i stort sett i samma spår som min första resa, två och ett halvt år tidigare. Men ressällskapet var ett annat och delvis också upplägget. Förra gången följde jag med Hans Sundberg, erfaren pastor och bibellärare. Denna gång fick jag hänga på Håkan Gabrielsson, grundare av organisationen Touching Asia. Håkan har med sin familj varit verksam och bosatt i Asien i flera decennier.

Några dagar i Kolkata (Calcutta)

Efter resan och en utdragen visum-hantering på flygplatsen anlände vi till vårt enkla hotell i Kolkata (Calcutta). Första dagen blev därför lite av vilodag och mjukstart. Men andra dagen hade Håkan ordnat en konferens på hotellet med en grupp medarbetare som jobbar med flyktingar vid gränsen till Bangladesh. De gav många uppmuntrande och inspirerande rapporter. Vi åt tillsammans och det blev även tid för lovsång och bibelundervisning.

Följande dag besökte vi Maria Mondal Sandberg och hennes indiske make Dev. De bedriver ett småskaligt socialt hjälparbete i en stadsdel i Kolkata. Vi medverkade också i en samling tillsammans med dem. Det var givande att träffa våra kära vänner Maria, Dev och deras medarbetare och höra om deras fortsatta planer.

Dagen efter var det söndag och då medverkade vi i en gudstjänst i en församling, där en vän till Håkan Gabrielsson är pastor. En uppmuntrande gudstjänst, där Håkan predikade. Efteråt åt vi middag hemma hos pastorn och när vi kom tillbaka till hotellet hade vår reskamrat på den fortsatta resan till delstaten Orissa, anlänt. Han heter Tim Higgins, bor i Australien, men har stor erfarenhet av utvecklingsarbete i Indien och Nepal. På kvällen var det dags att gå ombord på nattåget som skulle ta oss till våra vänner i Orissa.

Festliga jubileumsmöten i Orissa

Tågresan gick utan problem och på tågstationen möttes vi av Bishop Pratap och hans medarbetare som skjutsade oss till slutmålet. Under några dagar var vi samlade för att fira 20-årsjubileum för det arbete som Håkan Gabrielsson var med om att starta här. De som vi medarbetar med här jobbar ofta under tuffa villkor, men de är positiva ändå och ser en stadig utveckling av arbetet. På konferensområdet hade en del hänt på de två och ett halvt år som gått sedan jag var här sist. En övervåning hade byggts till på huvudbyggnaden och ett tak för utomhusmöten uppförts.

Under de tre närmaste dagarna pågick konferensen med flera hundra besökare från olika håll. Håkan hade huvudansvaret för undervisningen, men Tim och jag hade också några pass. Mycket sång, musik, dans och glädje och högtidligt firande var det också. Vädret var varmt och skönt, men inte olidligt hett och inget regn. Det var mycket uppmuntrande att möta alla dessa indiska kristna i sina finaste högtidskläder och det var många som ville ha oss med på gruppbilder och selfies. I Bishop Pratap’s hem bodde vi bra och Pratap’s fru Shikah och hennes medhjälpare stod för suveränt god mat.

Bibelundervisning för pastorer

På torsdag kväll åkte Håkan och Tim tillbaka till Kolkata med nattåget och min stora insats tog sin början. Under fredagen och lördagen gick jag igenom Petrus 1:a och 2:a brev och de 30-talet pastorer som deltog interagerade med bön, sång och redovisning av gruppsamtalen. Petrus skrev sina båda brev för närmare två tusen år sedan, men de kändes ändå rykande aktuella i den kontext där våra vänner befinner sig.

Tillbaka i Kolkata – och Sverige

Lördag natt var det så dags att ta nattåget tillbaka till Kolkata och min gode vän Bishop Pratap var vänlig nog att göra mig sällskap på resan. Den gick utan problem och på söndag deltog vi i gudstjänst i den enkla lokal som Maria och Dev hyr i det område där de arbetar. Lokalen var absolut sprängfull och många fick stå utanför. Såväl den inre som den yttre temperaturen var hög. Vi tog en titt på det landområde som köpts in i Kolkata, där ett center ska uppföras som ska inrymma många av de verksamheter som Dev och Maria bedriver. Stöd gärna detta behjärtansvärda och långsiktiga arbete!

Innan jag fick skjuts till flygplatsen var vi sex bleka svenskar samlade hemma hos Maria och Dev. Förutom jag själv var det Maria, hennes föräldrar och ett annat svenskt par som ansvarar för ett skolprojekt i en annan del av Indien. Det var festligt och gemytligt och kändes nästan som hemma. På måndag 27 november var jag tillbaka på Arlanda igen, där min fru Görel mötte med stor kram och varmare kläder.

Börje Norlén