Väl framme i Nepal efter en lyckosam resa blev Eric och jag upphämtade av vår nepalesiske vän Mankaji. Under min tonårstid hade Eric och jag gjort både bus och större hyss. Nu skulle vi alltså få tillbringa en tid tillsammans med trossyskonen i Nepal. Vi lämnade Sverige den 21 november och skulle vara hemma den 1 december. Jag skulle återigen få undervisa från Matteus evangelium. Och Eric skulle ha undervisning om arbete och pengar utifrån ett Gudsrikes perspektiv. Väderleken var annorlunda, landet , kulturen annorlunda, men inte nytt. Det var fyra år sedan jag var här och mycket syntes sig likt. Men nu var vi i en annan del av landet. Vi skulle bo i Dhulikel och undervisningen skulle hållas i Bijaya Church i Panauti. En veckas undervisning väntade.

På plats mötte vi en grupp från i huvudsak tre olika platser. En del kunde engelska, en del bara lite och en del ingen alls. Många gånger var vi tacksamma för tolkarna Sarita och Mankaji Tamang. De gjorde ett fantastiskt arbete, särskilt med tanke på att de hade en liten flicka på åtta månader att ta hand om också. Vår bön varje dag var att glädje, enhet och öppenhet skulle växa sig starkare allteftersom dagarna gick. En bön som vi såg Herren svarade på. Guds Ande förökande spontaniteten dag för dag. Det var vi så tacksamma för. Första dagen redovisade de "hemarbete" från förra sessionen. De hade haft undervisning om ledarskap från inhemska ledare. En efter en berättade om hur de hade fått en förändrad syn på ledarskap. Att vara ledare är att ”gå ner från toppen” till att tjäna. De berättade om hur de hade praktiserat detta på olika sätt.

Under veckan var det en sak som gladde mig, nämligen att gruppen hade frågor till oss från texten. Det de inte kunde svara på i sina reflektionsgrupper gav de till Eric och mig som hemarbete. Det var spännande. Det blev så klart många sena kvällar för oss på det sättet. Men det blev som en liten "kurs" i kursen av viktiga frågor, svar och samtal. På lördagen var det gudstjänstdags och en del av pastorerna åkte till sina församlingar. Till Bijaya Church hör fem satellitförsamlingar. Eric åkte till en av dem och predikade. Jag firade gudstjänst i Bijaya. I gudstjänsten sjöng man julsånger och några kvinnor stod spontant upp och dansade med glädje eftersom sångerna handlade om Jesu födelse. Just det! Det är ju första advent. Och plötsligt kändes det som om det här sammanhanget var närmare Matt 21 och folkets och barnens "Hosianna Davids Son". Jag hörde mig undra om vi hade lika mycket spontanitet och tacksamhet i vårt Adventsfirande, som det jag såg framför mina ögon. Efter gudstjänsten var jag tacksam över att predikan från Matt 14 och Petrus på vattnet verkade ha landat. Tänk att Guds ord griper tag oavsett var vi är. Guds ord berör och drar våra blickar till Jesu Herravälde. Bitvis kändes det som jag själv var där ute på vattnet med Petrus. Det är väl så det ska vara också. Snart var denna dag över och vi satt åter på vårt rum på hotell Arniko. I kväll prövade vi en pizza. Den var annorlunda men mycket god.

I undervisningen var det nu dags för Matt 13 och liknelser. I lektionen använde jag mig av ett exempel från Markus 4:26 som varje grupp fick jobba med. Jag hade fångat upp detta från Leif Holm för fyra år sedan i Hetauda. Tack Leif! Vad behöver man för att odla? Vad kan vatten, gödning betyda? Uppgiften var nu att överföra det till hemsituationer och grannar. Redovisningen höll Sarita Mankaji i. Det var en fröjd att se deras samtal och glädje i hur de tolkade liknelser till sin egen situation.

Under de tre sista dagarna avsatte vi de sista tjugo minuterna att skapa 5-grupper. Där de satt skapades grupper av fem personer. De bad för det som undervisningen hade handlat om. En dag var bönen riktigt intensiv. Eric och jag hade mött en nepalesisk projektledare på hotellet. När vi på kvällen bad för honom fick Eric tanken att vi skulle ge honom en bibel. Vi skaffade en bibel och den gick sedan runt i 5-grupperna. Var och en la de händerna på den och bad. Gissa om det var intensiv bön. Vill du be för den bibeln så är vi tacksamma och glada för det. Herren vet var den finns. Vi ber att det rätta ordet ska träffa mannens hjärta.

Sista dagen ritade vi en karta och var och en fick sätta en prick på varifrån man kom. Sedan fick de komma fram grupp för grupp och alla sträckte sina händer mot dem och välsignade dem. Det här är ju nästan som ett sändningsord, minns jag hur jag tänkte. Åh! Jag höll på att glömma, vi hade fått fira nattvard tillsammans. En härlig stund! Av ett och samma bröd. Nepaleser och svenskar, men först och främst Guds barn. Under nattvarden kommer jag på mig själv att jag tänker: ”Förberedelse på svenska, och sedan har jag skrivit ner på engelska, sedan har jag försökt att undervisa på lite "broken english", sedan skall det tolkas till nepali.” Och tanken går vidare :"Kommer det bli någon frukt"? Och direkt intill den tanken är det som ett fönster ställs öppet i ett kort ögonblick och jag hör Herren säga tydligt i mitt hjärta: "I will take care of it! There will be fruit"! En stark och helig stund. När hela veckan var över satte sig var och en och skrev ner hur de skulle ta undervisningen vidare.

Så kom då stunden för att säga adjö till en grupp där vi tyckte vi såg något nytt hända för varje dag. Där glädje och spontaniteten förökades och friheten att fråga viktiga frågor var påtaglig. Både Eric och jag var mycket tacksamma och trötta. Nu väntade en flygresa på totalt tio timmar innan vi var på Arlanda. Men vi skulle ha mellan landning och en hotellnatt i Doha, Qatar först, det var vi glada för. Mycket värme, god mat och vad kameltvätt på löpande band innebär fick vi också se. Men det är en helt annan historia. Hela resan har känts så sammanhållen och av Gud välsignad. Vi är övertygade om att många har bett för oss. Jag känner mig så tacksam till Gud i hjärtat. Nu följer vi vännerna i Nepal i bön. Jag tänker på de olika pastorerna, ungdomsledarna i församlingarna som vi dagligen mött under dessa dagar. Och min bön är i alla fall: "Tillkomme ditt rike", i Nepal, i Sverige i hela världen!

Hälsningar Claes Rangsjö, pastor Betaniakyrkan, Skara