I skrivande stund har jag varit hemma några dagar. Jag kom med flyg från Kolkata, tidigare Calcutta, efter en vecka i detta fantastiska land. Indien är cirka sju gånger större än Sverige, men med många, många gånger fler människor. När man tittar på siffrorna, ser vi att Indien är världens andra stat med 1,250 miljarder invånare! Och då passerades en miljard år 2000. Det ger en bild av takten med vilken befolkningen ökar.
När vi var i Indien en längre period 1982-83, var siffrorna ungefär 750 miljoner. Redan då var det en överväldigande upplevelse att besöka stora städer och folksamlingar. Vi åkte t.ex. redan då från Calcuttas järnvägsstation Howrah. Nu passerade jag stationen två gånger och noterar att det är absolut fullt med folk.
En annan sak som slår en vintertrött svensk som längtar efter sol och värme är att det finns gränser. Våra sk "värmeböljor" någon vecka per år skulle uppfattas som vintrig kyla här. T.ex. har temperaturen i Kolkata varit nära 40 grader. I Orissa var det säkert närmare 45. Det är värmebölja!
Till sist, en tredje iakttagelse är förstås dofterna som är så annorlunda mot hemma. Det märker man inte minst i maten. Vad fantastisk maten är i Indien: god och varierad.

Resandet tar tid. Hemresan tog med väntetider faktiskt nära två dygn från det vi lämnade våra vänner i Orissa tills jag stod i hallen hemma. Det är mycket, även om vilan på ett hotell i Kolkata var god. Dock ska jag tillägga att Jesus alltid har planer för dessa resor. Jag träffar många personer som vill ha viktiga samtal, önskar förbön, vill ta emot Jesus som Herre eller som Guds Ande har ett profetiskt ord till. T.ex. fick jag ett livsviktigt samtal med en man som är Sikh. En flygvärdinna behövde höra några ord från Gud direkt in i hennes livssituation och undrade hur jag kunde veta detta. Svaret är enkelt: Gud vet och Han är mycket god. Jag frågade om hon är kristen, nej det är hon inte - än. En annan man var på väg till sitt bröllop efter ett år i utlandet, vi fick ett bra samtal om tron på Jesus och Krishna, som är hans gud.

Nå, nu skulle jag berätta lite om vår resa denna gången. Med mig är två gamla vänner Börje och Görel Norlen. Vi har ju vårt projekt PLT som söker erbjuda en fördjupning av pastorer och ledare när det gäller ledarskap, bibelkunskap och pedagog.

Till denna session hade vi planerat att studera de s.k. allmänna breven i Nya Testamentet: Jakob, 1 och 2 Petrusbreven, 1,2 och 3 Johannesbreven samt Judas brev. Jag ansvarade för dessa medan Börje har arbetat med Hebréerbrevet. Så den gångna veckan undervisade jag mellan kl 7-12 och 18-21 (med raster, bön och lovsång). Dessutom ingår dagligen minst ett pass med vad vi kallar "Group reflections".
Den kommande veckan handlar undervisningen om Hebréerbrevet.

Det har varit en väldigt fin vecka, t.o.m två större regn kylde ned temperaturen och gav välbehövligt tillskott av vatten. Vi har varit mellan 21-28 pastorer per dag, differenserna beror på att en dag blev en pastor sjuk och behövde hjälp på sjukhuset. Med honom åkte fem andra pastorer för att vara i bön och till hjälp. Dessutom avled chauffören som skulle köra biskop Gabriel med fem pastorer. De kunde tyvärr inte komma överhuvudtaget.

Group reflections. Det mest spännande dessa dagar har varit att se hur Group reflections blivit ett viktigt instrument till personlig fördjupning. Vi har förberett tre-fyra frågor per avsnitt som vi studerar. Dessa är av övergripande karaktär och avhandlas sedan i grupper om tre pastorer, som alla för anteckningar och rapporterar om gruppens reflektion. Inte minst blev torsdagens morgon då reflektionerna delas inledningen till ett längre samtal om hur församlingarnas situation ser ut. De kristna i Orissa lever som minoritet. Hinduismen utgör den stora gruppen. Ofta fungerar nog detta relativt väl, men ibland blir det svårt. Ett exempel på detta kan vara den djupt troende hinduiske fadern som enligt traditionen ska få sitt hår avskuret av sin äldste son när han dör. Detta är inom hinduismen avgörande för god karma, dvs oerhört viktigt. Men nu har sonen blivit kristen och kan inte enligt sin nya tro utföra hårklippningen. Hur ska församlingarna hantera detta?

Samtalet utkristalliserade tre viktiga ord som kan genomlysa vad man måste tänka på:

kulturell tradition

tillbedjan

frälsning

När det gäller kulturell tradition är det förstås inga bekymmer om en kristen deltar. Vi delar som kristna alla människors vardagliga och högtidliga realiteter. Därför kan vi också dela dem som vänner.

Problemet uppstår när det gäller Tillbedjan och Frälsning. Tillbedjan innebär situationer när t.ex. hinduer tillber gudarna. Frälsning när handlingar, som ger frälsning, eller bättre Karma i i hinduismen, utförs. I dessa situationer är det inte ok att kristna deltar. Nu är det ju så att ibland hamnar både den troende kristne och den troende hindun i sådana situationer ändå, t.ex. i en bröllopsgudstjänst. Då väljer den troende om man deltar i hjärtat.

Hursomhelst väldigt intressant och viktigt. I dessa samtal blir det tydligt hur församlingen formar sin teologi, sina lära om Gud.

Nu börjar nästa fas i träningen. Utifrån Group Reflection kommer dessa pastorer att samla en grupp pastorer och äldste, vi har sagt upp till 30 st., och studera samma bibelböcker. När vi möts nästa gång, får vi rapporter om hur det varit denna gång. Jag ser fram emot det.

Nepal Tyvärr blev det inget Nepalbesök för mig denna gång. Den sista delen av min resa var avsatt för viktiga möten i Kathmandu och planering inför nästa fas i träningen i Nepal.
Genom den fruktansvärda situation som jordbävningen skapat gick det helt enkelt inte att genomföra dessa. Till exempel skulle jag möta Santosh och dagen innan hemresan samtalade jag med honom. Hela hans hus i Bhaktapur har förstörts, hela byn har upplevt samma sak. Tack och lov har ingen skadats. Nu är det det allra viktigaste som står i fokus. Att skaffa mat, vatten och hjälpa med människor i nöd.
Självklart behöver han och de andra fokusera på detta.
Min Nepalresa får ske längre fram.

Hans Sundberg